Mammor bättre än pappor på att hindra fara

Jag är en småbarnsmamma som sitter och lyssnar på ert program. Jag har själv aldrig utsatts för livsfara, men visst kan man känna av farliga situationer och att kroppen reagerar instinktivt. Man reagerar snabbare än vanligt, man gör bara det som behövs och skalar bort alla ovidkommande bitar i en handlingssekvens. Man är helt enkelt fokuserad på vad som behöver göras. Dessutom blir kroppen lättare och snabbare - man kan snabbt springa fram till sitt barn som trillat i vattnet, är på väg mot en väg, kommer för nära ett stup etc.

Vad gäller att förebygga fara så tror jag ofta att mammor är bättre än pappor på det. En högst ovetenskaplig analys baserad på kunskap upphämtad från mig själv och mina väninnor ger vid handen att det är vi mammor som har fantasi kring vilka faror som kan uppkomma i olika situationer. Vi gör ingen sannolikhetskalkyl, vilket papporna oftare gör, utan vi drar upp det värsta scenariot och vidtar förebyggande åtgärder utifrån detta. Jag har alltid en plan B färdig, sitter beredd att gripa in när/om olyckan är framme. Jag troratt detta tänk ger en ökad uppmärksamhet för att snabbt se om en fara är i annalkande, men jag tror också att det gör att man har närmare till allt detta adrenalin och endorfiner som man pratar om. På gott och ont, förstås!

Lite hispig blir man säkert också… /M

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Återigen så kan jag personlign hålla med den här mamman lite och rent ut sagt så stämmer kanske vissa saker som faktiskt är sanna..
Som det här med att vi mammor ser vilka faror som finns kring våra barn och i olika situationer sen även att oftast så är det faktiskt vi mammor som har en plan B och kanske även en plan C beroende på vilken situation det handlar om där planen kommer in i.
Nu kan jag återigen berätta om hur det kan vara här hemma:

Det är oftast jag som vet vad som kan vara farligt för båda våra barn, har mer eller mindre alltid olika planer om den första planen inte skulle fungera. Jag läser av barnen bättre vad det är dem vill eller vad dem behöver, förvisso så är Kevin ändå 4 år och han kan ju förklara vad det är han vill eller behöver. Men ibland så har han väldigt svårt för och förklara så att jag förstår men även D.
Men egentligen så är det inte så speciellt konstigt att jag "känner" barnen bättre än vad D gör då jag har gått hemma med båda barnen och "uppfostrat" dem m.m. eller hur jag ska förklara medans han har jobbat.Jag tror inte att vi är ensamma om att det är mamman som har varit hemma och pappan har jobbat och dragit in alla pengar, även om vi mammor har föräldrarpenning så räcker det inte så speciellt långt om man säger så..

Jag tror fortfarande om pappan hade varit hemma med barnen och mamman hade jobbat så hade det varit tvärtom men så ser det tyvärr inte ut att pappan är hemma och mamman jobbar, även om det kanske hade behövts att pappan hade kunnat vara ledig en kortare tid och få lära känna sina barn lite mer och inte enbart mamman.
Självklart så finns där dem som har det så att det är mamman som jobbar och pappan går hemma dag ut och dag in och tar hand om barnen, hade det nu hade varit så hade det kanske varit lite lättare för var och en och förstå den som är hemma att det är också ett heltidsjobb att gå hemma varje dag och; ta hand om barn/barnen, tvätta, städa, laga mat osv.. och att den andra individen hade kunnat förstå hur tufft det är för den som jobbar att komma hem från en hel arbetsdag och dem andra vill hitta på något..

Jag är en av dem personerna som gärna vill att det ska hända saker hela tiden mer eller mindre, men jag kan även bara vara hemma och mysa med familjen.
Alla har särskilda behov och åsikter, men ibland så hade man kunnat hoppas på att det inte hade funnits.

- Hade varit roligt om någon av er hade kunnat lämna en kommentar ang. hur ni ser på allting. Så man kanske kan ta lite nytta av era åsikter så man inte sitter här ensam och känner så som man gör! :)