28 Februari
Hallå!
Nu får det bli ett inlägg för annars så glömmer jag helt & hållet bort det idag.
Har alldeles precis städat klart badrummet, har börjat plocka undan i hela lägenheten men tänkte ta resten sen när jag har hämtat prinsen på dagis, men först så ska vi äta lite mellanmål.
Dagen har rullat på ganska bra hittills, passade på att vila en timme efter jag hade lämnat Kevin, kände att jag verkligen behövde det för nu är jag sådär fruktansvärt trött igen!
Men någorlunda pigg är jag just nu och det är huvudsaken.
Somnade sent igår var tvungen att kolla på Sofias Änglar (något ni också tittar på kanske?)
jag vet inte men jag blir helt rörd när jag ser dessa programmen.
Speciellt igår då var jag inte långt ifrån att börja gråta, vilken pappa det där var!
Att förlora sin fru och bli ensam kvar med tre barn den minsta hur gammal kunde hon ha varit runt 2-3 år?
Jag beundrar verkligen sånna människor som mister den man älskar mest, men att man ändå kämpar sig igenom vardagen.
Helt ärligt jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan D! Saknaden hade blivit så himla stor, även om vi inte har varit tillsammans mer än i snart 4 år så hade jag inte känt mig hel.
Usch nej som sagt jag beundrar dem som klarar av detta själv, även er som är ensamstående ni gör ett bra jobb!
Jaa... Nu är det helt tomt i huvudet så vi avslutar det här.
Vi hörs kanske senare!
Nu får det bli ett inlägg för annars så glömmer jag helt & hållet bort det idag.
Har alldeles precis städat klart badrummet, har börjat plocka undan i hela lägenheten men tänkte ta resten sen när jag har hämtat prinsen på dagis, men först så ska vi äta lite mellanmål.
Dagen har rullat på ganska bra hittills, passade på att vila en timme efter jag hade lämnat Kevin, kände att jag verkligen behövde det för nu är jag sådär fruktansvärt trött igen!
Men någorlunda pigg är jag just nu och det är huvudsaken.
Somnade sent igår var tvungen att kolla på Sofias Änglar (något ni också tittar på kanske?)
jag vet inte men jag blir helt rörd när jag ser dessa programmen.
Speciellt igår då var jag inte långt ifrån att börja gråta, vilken pappa det där var!
Att förlora sin fru och bli ensam kvar med tre barn den minsta hur gammal kunde hon ha varit runt 2-3 år?
Jag beundrar verkligen sånna människor som mister den man älskar mest, men att man ändå kämpar sig igenom vardagen.
Helt ärligt jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan D! Saknaden hade blivit så himla stor, även om vi inte har varit tillsammans mer än i snart 4 år så hade jag inte känt mig hel.
Usch nej som sagt jag beundrar dem som klarar av detta själv, även er som är ensamstående ni gör ett bra jobb!
Jaa... Nu är det helt tomt i huvudet så vi avslutar det här.
Vi hörs kanske senare!
Kommentarer
Trackback
