.

Humöret är upp och ner varje dag, ena stunden är man glad och sen den andra stunden är man både arg och ledsen på en & samma gång..
Förr visade jag aldrig känslor, jag höll allt inom mig t.o.m när min depression var som värst!
Men efter jag hade fått hjälp så började känslorna komma fram mer och mer, men framför allt öppnade jag mig och berättade hur jag tänkte & kände.
Men just nu tar känslorna över!
Senast var idag när vi kom hem..

Irriterad med tårar i ögonen och självklart gråtet i halsen, men nu tog känslorna över.
Där finns så himla mycket som spelar en sån himla stor roll in i hur jag mår och har mått en längre tid.
Går inte ut med vad det handlar om i detalj men det är; saknad efter många, "ensamhet", en enorm längtan efter lillasyster, nervositet m.m.
Som jag sa det är en hel del!

Även om jag vet att en del av allt det här kommer bli bättre, men där finns sånt som inte kommer bli "bra" eller så som man vill, det värsta är att folk säger att det är som det är och det är bara att acceptera. Men folk som inte sitter i samma situation kommer ALDRIG förstå!
Men dem som tror att jag är så himla stark och klarar mig igenom allt har fel, jag är också en individ med svaga punkter, känslor m.m.

Men jag vet att det och dem valen jag/vi har valt jag & D det är sånna val som vi vet om är rätt för oss och det vi vill.
Men dem besluten jag har tagit själv med flytt och allt det är det bästa beslutet någonsin.
Även om jag har blivit "övergiven" av människor som betyder mest så har jag klarat mig igenom det på ett eller annat sett, men det har verkligen varit tufft.
Därför är jag glad över att jag har & har haft vissa människor som har visat att jag betyder något.

Jag skäms inte över att jag hat haft en kraftig depression för det är ingenting att skämmas för (egentligen är det inte det) för det är ingenting man kan göra någonting åt för det är bara vissa som hamnar i just en sån situation.
Men där finns så mycket hjälp som man kan få och det är bara att man själv inser att man behöver den hjälpen, visst det kan ta en evighet innan man inser det men det är en himla lättnad när man väl har insett det!
Att gå runt med ett leende på läpparna som egentligen inte existerar det är en sak som man lär sig ganska fort..

Men som sagt just nu lider jag inte av någon depression det är en massa olika känslor som kommer & går.
Men jag trivs med mitt liv och där finns ingenting jag vill ändra på!
Jag är Pernilla och kommer alltid vara det oavsett vad så enkelt är det bara.
Är världens lyckligaste sambo och snart två barns mamma, det är ett liv som jag bara ÄLSKAR!

- kände bara för att skriva av mig och jag hoppas att ni förstår, inget medlidande är jag ute efter. Ibland har man känslor som man måste få ut och oftast så hjälper det att skriva av sig.