26 Augusti

Det här med att vara en dålig förälder..
 
Det största samtalsämnet just nu i både media och runt omkring är ju detta med att vara en dålig förälder och vad som är nyttigt för dagens barn m.m.
Jag ställde den frågan till mig själv vad jag anser som är en dålig förälder och för mig så är det;
 
- misshandlar sina barn, både fysiskt och psykiskt,
- att barnen får göra precis som dem vill (inte ha några regler)
- att man prioiterar en massa saker innan sina barn,
 
denna listan kan bli lång men här är några exempel på vad jag tycker.
Detta med att misshandla sina barn både fysiskt och psykiskt menar jag att man kan "missahandla" sina barn genom att nervärdera dem som t.ex glåpord m.m. sen vanlig misshandel genom att slå dem.
Sen detta med att låta barnen få göra vad dem vill utan att man har några regler, visst nu säger jag inte att man ska inte ska låta sina barn få prova på saker utan där finns ju gränser vad som är okej och inte okej. Om ni förstår hur jag menar?
Sen finns det tyvärr dem som prioiterar alkohol eller andra saker istället för sina barn, visst det är en sjukdom men jag anser att väljer man att skaffa barn så måste man också ta sitt ansvar! För det är verkligen INTE  barnens fel att föräldern/föräldrarna valde att behålla..
 
 
Skadar papporna sina barn?
 
Sen även det här med att papporna skadar sina barn (ni som läser media förstår nog vad jag pratar om) dem påstår att det är skadligt för barnen att vara hemma tillsammans med sina pappor..
Jag anser att även det är helt fel för så är det verkligen inte!
Barn mår lika bra att vara hemma tillsammans med sina pappor som mammor för varför skulle papporna skada sina barn mer än mammorna?
Det nervärderar ju papporna något fruktansvärt, är kanske därför dagens pappor inte "vågar" att ha egen tid tillsammans med sina barn i dagens läge för det skrivs så himla mycket om det?

Det här med uppfostran:
 
Att man ska uppfostra sina barn det säger sig själv att man ska lära sitt/sina barn hur man ska leva och såna saker, att man ska tillrättavisa dem till rätt väg i livet. Jag menar vilka föräldrar gör inte det?
Men tyvärr så finns där dem som inte har den möjligheten att ha en mamma eller pappa som kan göra det, men att man istället kanske har en nära anhörig eller något.
Jag säger inte att jag är världens bästa mamma som uppfostrar mina barn rätt eller perfekt men jag försöker så gott jag kan, men en sak som jag aldrig skulle kunna göra är att bestämma eller tvinga på andra göra si eller så för att det anser jag är bäst! Jag är ingen expert på barn eller så men tyvärr så finns där dem som tror att dem vet bättre än föräldern själv.
Det är bara föräldern/ föräldrarna som känner sina barn bäst, eller ja oftast så är det så.
 
Vad är rätt och fel?
 
Jag tycker innerst inne att där finns egentligen inga rätt och fel, men som mig t.ex. så är det fel att bitas, slåss och såna saker eller som mobbning tillexempel?
Där finns mer eller mindre dem som har blivit mobbade under sina år här i livet och jag är en av dem, men att vara mobbaren eller vara den som är mobbad det är två olika saker.
Jag har aldrig mobbat någon (inte medvetet eller vad jag har tänkt på) men mobbad blev jag från första klass till åttan ungefär, i sju år!!
Därför försöker och kommer jag försöka att förklara för mina egna barn att det inte är OKEJ att mobba någon och jag hoppas inget annat mer än att dem inte kommer bli mobbade.
Både jag och deras pappa vet hur tufft det är och hur dåligt man mår utav att bli mobbade.
 
 
Där finns så mycket man kan fundera över, men det är alltid upp till var och en att bestämma hur man ska uppfostra sina barn. Där finns ingenting som kan styra eller ställa dina beslut eller någonting, men tips det kan man ge fast inom rimliga gränser.
Alla har sina åsikter och det är tur det, men där finns så mycket som skrivs som innerst inne inte är sant.
Vad tycker du/ni vad som är rätt och fel i detta jag nyss har skrivit?
Håller du/ni med om det som medierna skriver?
 
- Jag vill tillslut bara skriva att jag älskar mina barn mer än någonting annat och jag gör vad som helst för dem,
prioiterar alltid dem före mig själv oavsett vad det än handlar om. Mina behov som att gå ut och festa m.m. kan jag göra i så fall när dem blir äldre, men att en förälder behöver även ha en "break" ifrån föräldrarlivet det är självklart, men aldrig så att barnen far illa eller någonting.
Jag kan visst det gå ut och äta eller gå på bio, där ingen som bestämmer över att jag ska vara hemma det är jag själv. Jag och D kommunicerar bra, men kanske inte tillräckligt bra? Ibland så glömmer jag av att han ska iväg och kanske bestämmer att jag ska göra något men i med han hade bestämt först eller vad jag ska säga så avbokar jag hellre mitt eller så försöker vi lösa det.
Det är aldrig han som bestämmer över mig vad jag ska göra, det är jag själv.. Är aldrig jag som bestämmer över vad han ska göra, utan han själv!
Våra barn far inte illa och det är huvudsaken..

Det var detta jag ville skriva om och jag hoppas inte att ni somnar medans ni läser för jag tror detta kanske kan vara en funderare för alla föräldrar? Men även dem som inte har barn.. :)
 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0